Förkyld för trehundrafemte gången i år

Jag ligger i sängen. Halsont och förkyld är det på menyn denna vecka. När får jag bli frisk? Det här året har varit det värsta i mitt liv gällande sjukdomar. Jag är så less.

Tiden. Denna tid. Så mycket som man vill men inte kan eller hinner. Hundra saker som ska göras, som borde göras. En del blir av, en del inte. Jag har tänkt lite för mycket den senaste tiden. Tänkt för mycket dåligt. Tackar vet jag min underbara Mattias som finns där varje kväll med kramar och min syster och Anna som lyssnar på allt mitt depp-prat.
Nej, jag är nog verkligen inte deprimerad, men jag är nog inne i en lite jobiggare fas. En förändringarnas fas.

Saker jag längtar till just nu:
18/12 Julbord i gamla stan med Mattias, syrran och Kalle
24/12 Julafton såklart
26/12 Middag hos faster i shlmo
5/1 Jag fyller 25! En underbar ålder!

Imorgon ska jag äntligen få göra lite julfint hemma hos mig. De har varit hemma hos mig och fixat mina fönster så alla mina grejer står intryckta i en del av lägenheten, riktigt deprimerande ser det ut. Imorgon ska allt ställas i ordning och så upp med julstjärnan och lite annat. Äntligen lite mys.
Helgen blir nog en lugn historia. Ska iaf åka till Nacka forum och inhandla sista julklapparna.

Nu ska jag sova. Natti natt natt.


White lady

Ibland undrar jag...

Urk. Hemsk dag. Dom senaste månader har jag råkat på en hel del.. speciella människor. Ibland undrar jag om någon smider på någon hemlig plan om hur de ska knäcka mig, sen skickar de på mig folk som bryter ner mig steg för steg. Nej, ingen rolig dag alls faktiskt.

Något som var desto roligare var Annas 30-årskalas i lördags! Oj vad kul det var och oj vad bakis jag var. Hela söndagen och måndagen var jag helt förstörd. Bevis på ett riktigt bra partaj alltså.


Party all night long

Mmm sitter all by myself och lyssnar på Oskar Linnros och väntar på att mina naglar ska torka. Nästa lördag ska vi gå och se Oskar i stadshuset, jag längtar. Mattias får se upp, jag tror jag är lite kär i Oskar.

Det har varit en väldigt jobbig vecka. Jag har varit sjuk, igen. Jag tror jag varit sjuk minst tio gånger det här året. Snacka om en jävla otur. Nu är jag iaf tack och lov på bättringsvägen och ikväll ska jag på min kära Annas 30-årskalas! Åh det ska bli så roligt. Jag har till och med köpt en ny klänning kvällen till ära.

Jag sov dåligt inatt, hundra tankar som snurrade, men jag tror inte jag kom fram till något bra alls faktiskt.


Och jag har inga vänner kvar
Visst är livet underbart?


Det var då

Ibland saknar jag mitt svarta hår.
Just nu är det långt, trassligt, slitet, oklippt och naturel hårfärg. Jag vet inte vad jag vill.


Nu vill jag ha fredag

Fredag imorgon. Oh my good att jag behöver fredag. Helt galen vecka. Vet inte ens hur veckan varit egentligen, allt är bara i en röra; mycket på jobbet, träna, äta och så samme om igen och igen och igen..

Det finns så mycket i mig just nu jag bara vill släppa ut, en massa jobbiga tankar som snart börjar bli alltför tunga att bära på. Men snart så. Det är dags.

Nu måste det bli fredag.


Ingenting någonsin

Tack gode gud det är fredag. Jag firar fjärde dagen utan huvudvärk, så på måndag kan jag börja träna igen, yes! Om inte den där förbannade huvudvärken kommer tillbaka... Men det ska den inte!

Så idag snöa det. Jag trodde att jag kanske hade försovit mig för jag vaknade plötsligt av att det var så ljust i mitt rum, men det snöa bara och klockan var fyra på morgonen, najs. Jag önskar att det blir kallare, hatar det här slasket och den där lömska halkan. Då vill jag helldre ha kvar snön på marken!

Jag väntar på min karl som är och tränar. Så fort han kommer hem ska det ätas sushi och tas några öl. Imorgon blir det kryssning.
Tjohej.

Katastrofvecka

Den här veckan har sugit.
Jag har haft huvudvärk varje dag, har jag haft sedan måndagen, förra veckan.
Jag är förkyld, tror jag, för jag kan bara inte andas på nätterna, och nyser bara efter klockan fem på dagarna.
Jag har en stor finne på kinden, som jag har petat så mycket på att det mer ser ut som ett sår.
Jag är stressad, är jag alltid på jobbet.
Jag får inte träna, jag har ju huvudvärk hela tiden, och är förkyld, tror jag.
Jag är ganska less på allt, det vet jag.

Okej, jag har iaf kakor hemma, och imorgon är det fredag och då får jag träffa min älskling igen och då ska vi äta tacos. Alltid något som är bra. Tänk på dom som har det värre. Ska nog ta mig en titt på nyheterna.


Ingen vanlig dag för det är Mattias födelsedag

Om mindre än en timme fyller en av världens finaste människor trettio år och det är Mattias, min underbara pojkvän.
Det här är till dig, Mattias.

Jag älskar dig.
Dom tre orden borde säga så mycket men jag känner alltid att dom ändå inte kan beskriva allt jag känner för dig. När du kom in i mitt liv hade jag precis börjat trivas med mig själv, jag var liksom nöjd med tillvaron efter många lite jobbigare år. Jag är glad att du kom då och inte tidigare. Vi träffades när jag mådde bra och det tror jag bara kunde göra allt lite bättre.
När vi möttes och blev du och jag så kunde jag inte vara mer nöjd med tillvaron, du var det sista som behövdes som fick mig till den jag är idag. Du var inte bara personen jag mötte som jag blev förälskad i, du ändrade mycket i mitt liv till något positivt och har gjort mitt liv mer händelserikt och roligt. Att vara två är så mycket roligare och mer givande än att vara ensam. Vad jag tyckte om det innan jag träffa dig vet jag inte riktigt, men med dig är det så, och det tycker jag om väldigt mycket.
Jag älskar att göra saker med dig, om det så är att gå och träna eller åka till Kroatien med dig.
Du är en helt underbar människa. Jag tror att alla som känner dig håller med mig. Du är snäll, rolig och omtänksam.
Imorgon är det DIN dag. Grattis på 30-årsdagen älskling!
Jag älskar dig.


Mattias <3

Typiskt mig och bli lite sentimental. Hör inte till vanligheterna att bli så personlig på en blogg jag annars inte bloggar så ofta i. Men stora dagar ska uppmärksammans och då ska man visa hur mycket man tycker om sina närmsta.


En liten update

Duktigt jobbig dag. Gick upp nästan två timmar tidigare idag när chefen inte infann sig på ordinarie plats. Dygnsrytmen blev helt fel, efter lunch kändes det som att jag hade jobbat i två dagar, morgonen kändes så långt borta. På eftermiddagen var det dags för huvudvärk, inte ens en treo rådde bot på den så jag smet lite tidigare, jag kom ju trots allt en och en halv timme tidigare till jobbet. Blev såklart ingen träning eftersom huvudet inte ville sluta värka, så nu ska jag smälla i mig två muffins istället och läsa hänt extra bild.

På fredag fyller min älskling trettio år! Jag längtar. Vi ska ut och äta och jag har ordnat så fina presenter. På lördagen blir det upp tidigt för att fixa och dona för då blir det stora släktkalaset! Det ska bli en underbar helg. Det behövs saker man kan se fram emot när höstdepressionen smyger på.

Nu blir det soffan för hela slanten. Ciao.


När höstmörkret faller

Jag älskar True Blood.


Wake Me Up When September Ends

Jag vill bara bege mig av, bort från bekymmer och besvär. Typiskt att det bara är ännu en dag på jobbet imorgon.
Jag har iaf två kalas att se fram emot i helgen, alltid något.
Nu ska jag också titta på True Blood, och det är ju inte så tokigt det heller. Jag ska inte klaga och gnälla så mycket.

Förlåt mig men du är allt jag har

Tung i hjärtat och själen, nu måste jag klistra på ett leénde och bege mig till jobbet.

Mölnbobesök och svampplockning

En mycket jobbig helg känslomässigt men ändå underbar. Igår lekte jag och Mattias med Gisela och Kalle, jag har saknat dom. Det känns fortfarande tomt att inte kunna träffa dom lika ofta längre. Jag bjöd på middag och så tog vi det bara lugnt resten av kvällen. Åtta imorse gick jag och Mattias upp. Kalle anslöt lite senare och så bar det ut till Mölnbo hem till mamma för lite svampplockning. Oh jesus vad jag har ont i ryggen efter att ha suttit och rensat svamp i över två timmar, och då blev jag inte ens klar! Men det är det fan värt sen när jag sitter där med mina smörstekta svampar på rostat bröd och hemgjord svampsoppa, kalasgott ju.
Nu är jag slut, slut i kropp och själ. Nu blir det Pirates of Carribean, del nummero uno.


Mamma bjuder på kaffe innan vi beger oss ut på svampjakt


Dom giftiga är de som är vackrast


Stolt kille, duktig på att hitta höstkantareller var han också


Jag var ju också med...


... och Kalle

Lördagsmys

Lördag, thank good!
Jag var duktigt slut igår. Jag hade varit uppe sen halv sju, trots att jag hetsdrack kaffe hela morgonen så var jag duktigt slut på kvällen. Man måste ju leva också så jag lagade mat när jag kom hem, potatismos och lax, sen totaldäcka jag mig ner i soffan med en kopp varm chocklad och tittade på pirates of carribean. Natten fredag till lördag brukar alltid vara min "dåliga natt". Jag sover av någon konstig anledning alltid sämre då, nu sov jag mig igenom hela natten utan oro, skönt.
Nu sitter jag och lyssnar på Oskar Linnros och väntar på att klockan blir halv två så att jag kan hämta min karl på gymmet. Livet är bra orättvisst, han får träna men inte jag. Hela min kropp bara skriker: Träna! Träna! Träna! Jag håller tummarna för att jag kan börja träna på måndag igen. Hoppas hoppas hoppas.

Just nu längtar jag lite extra till:
9/10 Min älskling fyller 30 år den 8:e och har middag med hela släkten
23/10 Kryssning!
13/11 Min älskade Anna har 30-årskalas!
20/11 Oskar Linnros kommer till Södertälje!
27/11 Till sthlm för middag och annat

Idag ska jag dock bara glida ner på stan och handla lite grejor och sen ska jag bara ta det lugnt hela jävla kvällen.

Väldigt bitter

Det här hör då verkligen inte till vanligheterna att jag är uppe, vaken och klar i huvudet, två timmar innan jag börjar jobba. Jag tror att jag har för mycket tankar som snurrar i huvudet. Ibland blir jag inte riktigt klok på mig själv. Jag känner mig tvingad att plåga mig själv.
Inatt sov jag helt självgående för första gången på en vecka, alltså, utan nässpray. Jag har varit grovförkyld och så munsår på det också. Känns totalt kasst och vara sjuk och inte kunna träna, jag känner mig totalt värdelös när jag inte får sysselsätta mig med att träna efter jobbet.
Nu har jag fått gnälla av mig, fan vad underbart. Känner mig ju inte lite bitter.

Nu är det iaf helg! Underbara helg. Det blir en helg som går i lugnets tecken. Förhoppningsvis åker jag och Mattias ut till mamma på söndag och plockar svamp, det kommer bli så mysigt.

Nu ska jag sminka mig och sätta på mig ett leénde.

RSS 2.0